Judendom

”Det viktiga är inte livet efter döden, utan livet före döden”. Judendomen lägger tonvikten på det praktiska livet och låter tron vara en privat angelägenhet.

I Sverige finns ungefär 20 000 judar. I Stockholm, Malmö, Norrköping och Göteborg finns synagogor och på flera platser finns även judiska begravningsplatser.

Varje vecka firar religiösa judar sabbat; ett dygn i vila. Sabbaten inleds vid solnedgången på fredagskvällen med en rituell måltid. En kvinna i familjen tänder ljus, man välsignar vin och två flätade challa-bröd och ber och sjunger tillsammans. På lördagsmorgonen går man till synagogan för gemensam gudstjänst med sång, bön och läsning ur den heliga skriften, Torahn. Under sabbatsdygnet undviker man att utföra något arbete, eftersom syftet är att minnas hur Gud vilade på den sjunde dagen efter att han hade skapat världen.

Samma regler om vila gäller för de flesta judiska högtider som firas för att minnas historiska händelser för det judiska folket. Under flera av högtiderna minns man också de döda i en särskild del av gudstjänsten.

Symbol. Davids stjärna eller magen David användes första gången som judisk symbol på 1300-talet och sägs ha funnits på kung Davids sköld.

Tideräkning. Den judiska tideräkningen utgår från världens skapelse. Det är nu år 5775, vilket är uträknat med hjälp av Bibelns omfattande släktkrönikor. De flesta uppfattar idag talet som symboliskt eller mytologiskt.

Den judiska kalendern är en kombinerad sol- och månkalender. Varje månad i den judiska kalendern består av antingen 29 eller 30 dagar. Detta innebär att året har 354 dagar istället för solårets 365 dagar, därför lägger man till en skottmånad vartannat eller vart tredje år, för att synka kalendern med solen. Nyåret kallas rosh hashana, årets huvud, och infaller i år 14 september. Det blir då 5776. Inom judendomen börjar dygnet på kvällen när det blir mörkt. Högtidsdagarna börjar alltså redan kvällen före det utsatta datumet i kalendern.